Evolutionen har programmerat oss att fly från fara. Men samma instinkt som skyddade människan i hennes begynnelse från vilda djur och krigiska grannstammar har lagt grunden för ett mindre kompetent kognitivt system vad det gäller ekonomiska investeringar . Under de senaste åren då de globala marknaderna har fluktuerat kraftigt har många investerare urskillningslöst tagit ut sina investeringar, och sålt i panik.
Enligt statistik från en stor brittisk fondförvaltare så bytte så många som 10 % av deras kunder sina investeringar till mindre riskfyllda tillgångar som en följd av eurozonens bekymmer första veckan i augusti 2011. Istället valde de låg risk obligationsfonder, vilket ofta är det alternativ som föredras över aktier eller aktierelaterade räntefonder.
Men om dessa investerare istället hade behållit sitt lugn, suttit still i båten som vi säger i Sverige, så skulle de bara veckan efter ha tjänat pengar då marknaden hämtade andan och börserna steg tillbaka och över föregående veckas nivåer.
Detta är bara ett av otaliga exempel på hur kortsiktig panik kan skjuta investeringar i sank.
Men vad är det som gör, när finansmarknaderna kraschar, att vissa människor löser in sina investeringar och så att säga “lägger dem i madrassen” samtidigt som andra letar upp möjligheter i kaoset?
När det kommer till kritan är det väldigt få individer som är spontana risktagare. De flesta investerare värderar kapitalbevarande över hög risk/hög avkastning-investeringar. Alla vill ha minsta möjliga risk och högsta möjliga avkastning, men det är sällan möjligt att göra båda.
Problemet för investerare är att det som med allt annat är svårt att betrakta sig själv objektivt. De må tro att de är börshajar, de har inställningen att de ska agera som börshajar på aktiemarknaden, men det är i stort sett sett omöjligt att lyckas om man försöker sköta sina investeringar på ett sätt som inte hänger samman med personlighetstypen (sant risktagande personnlighetstyper är ovanliga). När man inte agerar i linje med sin personlighet är dessutom risken större att man gör dåliga val, och förlorar pengar.
Därför gör de flesta människor kortsiktiga dåliga val
Det finns två områden i vår hjärna som styr beslutsfattandet. Den första är rationell, logisk och mer lämpad för beslutsfattande som bygger på långsiktiga mål. Den andra styr det känslomässiga beslutsfattandet – fly eller fäkta reflexen. I tider av stress eller upplevd fara, så är människan programmerad till att i första hand använda den emotionella hjärnan och söka omedelbar tillfredsställelse , snarare än långsiktig framgång. Denna neurologiska benägenhet kan ha varit en framgångsrik taktik när den tidiga människan stod inför ett rovdjur , men beteendet hjälper inte investerare att tjäna pengar.
När vi drar tillbaka våra investeringar från marknaderna under en börskrasch får vi en omedelbar känslomässig tillfredsställelse. Vi är nöjda för att vi har fört bort oss själva från den upplevda faran, det vill säga risken att förlora mer pengar än vad vi redan förlorat. Detta kortsiktiga tänkande är dock dåligt för långsiktiga mål. De bästa investeringarna är alltid långsiktiga.
Själv tar jag mina tips från fondrådgivaren Ulf Åström som helt enkelt får göra valen åt mig. I alla fall vad det gäller mina PPM-fonder. Just PPM är en marknad jag känner att jag inte orkar sätta mig in i, men samtidigt visar alla siffror att den som är aktiv i sina PPM-val vinner i det långa loppet.
Apropå investeringarnas psykologi så är den spanska bostadsmarknaden ett ypperligt exempel på hur det kortsiktiga tänkandet kortsluter det långsiktiga tänkandet. Enligt mäklaren i Nerja Anders Larsson så har priserna i Nerja sjunkit med cirka 40 procent, kronan är fortsatt stark i förhållande till Euron, men ändå väljer gemene man att avvakta “ytterligare prissänkningar.” Detta är fullständigt ologiskt.
De slipade investerarna däremot har redan insett vilka stora möjligheterna det är som föreligger. Därför har ett visst segment i Nerja, enligt Larsson, det segment som ger mest pengar på såväl kort sikt (uthyrningar) som lång sikt (värdestegringar) redan börjat sina (det handlar om så kallade första linjen objekt). När så väl den stora massan kommer för att köpa får de slåss om objekt med mindre investeringsvärde. Varför? För att gemene man är mer rädd för att förlora det hen har här och nu (“tänk om priserna sjunker ytterligare ett par procent nästa år”, eller “tänk om den svenska kronan blir ännu starkare”) än att tänka långsiktigt.
Avslutningsord om investeringarnas psykologi
Det bästa man kan göra för att bryta sina emotionellt styrda investeringsvanor är att vara mentalt förberedd på sämre tider. Då är det lättare att motstå impulsen att dra ur proppen på allt när det väl blir turbulens.
Det bästa för att komma över sina rädslor vad det gäller en större, långsiktig investering, som till exempel en bostad, är att läsa på ordentligt. Studera statistiken långt tillbaka i tiden och inse att allting går i cykler. Det gäller bara att tajma dessa cykler, och att göra beslut baserade på siffror, inte känslor.