Sju mänskliga fenomen som vetenskapen fortfarande har svårt att förklara

Vi har kommit ganska långt sedan vi levde uppe i träden någonstans i Afrika och fortfarande inte visste vad eld var.

Den moderna vetenskapen har under de senaste två tusen år kastat ett visst ljus över vår existens, och vad människan är egentligen för någon typ av lustig apa. I det stora hela lever vi dock fortfarande i ett kunskapsmässigt mörker.

Vi kan fortfarande till exempel inte förklara:

Drömmar är ett mysterium alltjämt. Teorierna skiftar beroende på vilken tidsera vi befinner oss i (för tillfället är det till exempel populärt att se på hjärnan som en dator), men sanningen verkar vi aldrig riktigt nå fram till. Vill du för övrigt vara med om någonting riktigt läskigt bör du skriva in dig på sömnklinik.

Vad fyller den mänskliga konsten för syfte egentligen? Varför lyssnar vi på musik, dansar och målar? Är konsten till för att bearbeta och föra över information mellan generationer? Eller är den, som allt annat, bara ett verktyg för att kunna locka till oss lämpliga partners? Ingen vet säkert. Och tur är väl det. Jag skulle bli väldigt besviken om någon forskare kom fram till att jag i smyg njuter av gammal hårdrock eftersom det organiserar mitt minne, skärper balansen och rensar hörselgången.

Varför kysser vi varandra? Faktum är att kyssandet förmodligen inte är ett genetiskt behov eftersom det inte förekommer i alla samhällen. Det finns olika teorier som har med bröst, saliv och våra förfäder att göra. Men det känns för långsökt, och framförallt tråkigt för att gå igenom.

Varför skrattar vi? Man skulle kunna tro att det är så enkelt som att vi skrattar när någonting är roligt vilket frigör endorfiner (lyckoämnen), men saken är den att vi skrattar vid de mest bisarra tillfällen, som egentligen inte har något med humor att göra.

Vår altruism. Varför ger egentligen människan bort sin tid eller resurser utan att vara säker på att hon kommer få någonting tillbaka? Altruism är alltså viljan att hjälpa andra utan egenintresse (om man gör en god handling för att bli nöjd med sig själv räknas den inte som altruistisk). Hela konceptet ligger i strid med teorin om det naturliga urvalet.

Varför petar vi oss i näsan? Många tonåringar gör det i genomsnitt fyra gånger om dagen, utan någon egentlig anledning eftersom näspetandet inte ger någon näring. En teori är att det stärker immunförsvaret att peta i näsan. Någonting säger mig att han (det var säkert en han) som kom på denna teori var en kronisk näspetare.

Finns det någon egentlig anledning till att vi rodnar? Förmodligen. Men det är ingen som ännu säkert vet varför. Darwin hade till exempel problem med att sätta in rodnandet i ett evolutionärt perspektiv eftersom det röda ansiktet blottar våra avsikter eller känslor.