Hälsa, kunskap, vänskap och rikedom är bara några exempel på värden vi rankar högt. Men frågan är egentligen varför?
Enligt filosofen David Brax på Lunds universitet är njutning det enda riktigt värdefulla, allt som vi värderar som viktigt i livet ger oss på ett eller annat sätt njutning via ett och samma njutningssystem i hjärnan.
Enligt Brax, som nyligen publicerat en avhandling i ämnet, är till exempel vänskap någonting som de allra flesta värderar som någonting positivt och värdefullt eftersom vänskap är förknippat med positiva känslor. Många andra värden är mer komplicerade men har enligt hans teori ändå sin grund i hjärnans belöningssystem.
Brax teori snuddar på den hedonistiska filosofiska traditionen som har sina rötter i Antiken. Enligt den är njutning det enda som är värdefullt i sig självt, att njuta är meningen med livet. David Brax utvecklar i sin avhandling en egen teori om njutning, som påminner om hedonismen.
Det intressanta i sammanhanget är att David Brax teori också tar hänsyn till nya undersökningar om mänskligt beteende– undersökningar utförda inom kognitionsvetenskapen, neurovetenskapen och psykologin.
David Brax säger att ”Psykologin har kommit långt under senaste århundradet, och levererat intressanta resultat om fenomen som filosofer länge intresserat sig för. Särskilt angående hur känslor påverkar våra tankar och beslut. Vi filosofer bör vara delaktiga i det här projektet, snarare än att snäva in typen av frågor vi sysslar med. De olika vetenskaperna har nytta av varandra och det bästa utbytet sker när de utvecklas parallellt och i viss mån tillsammans.”
Det bör också poängteras att denna artikel endast målar upp Brax teorier i grova drag. Njutning kan till exempel enligt honom härstamma från många olika områden, och vi ska inte stirra oss blinda i jakten på enbart njutning som ett mål i sig. Istället bör vi fokusera vår energi på flera olika projekt som ger oss olika former av njutning som varar längre.
Ett svar på ”Njutning är det enda sanna värdet enligt ny avhandling”
Intressant. Men hur kan det finnas njutning utan överlevnad? Om man ska grunda en filosofi om saken, borde därför överlevnad stå högst när man funderar på vad som ska trumfa vad. Utan överlevnad kan de andra värdena inte finnas.
Jag tror jag förstår Brax avhandling även utan att ha läst den (ska ta och se igenom den): han menar säkert inte enbart den mest direkta formen av njutning, utan att man kan känna tillfredsställelse av olika saker. Självuppoffring kan göra att man känner sig glad, till exempel. Det fanns en munk för länge sedan som hävdade att alla motiv därför är själviska, för man är osjälvisk bara för att känna glädjen som följer av det, men det är en semantisk lek med ord: den som blir glad av att vara osjälvisk är inte självisk, utan osjälvisk. Det är alltid lättare att välja glädje genom själviskhet.
Vad Brax har upptäckt är kanske att folk när de är nöjda aktiverar en viss kemisk process i hjärnan, som visar sig vara likartad vare sig det som gör en nöjd är själviskt eller osjälviskt eller annat?