Kategorier
Kroppsspråk

Något har skett – Oppositionen verkar ha ett klart psykologiskt övertag i valracet

Fredrik Reinfeldt
Statsministern kändes inte lika självsäker i debatten som vanligt

Jag tittade på riksdagsdebatten i morse. Någonting har definitivt hänt sedan sist jag råkade snubbla in i en tv-sänd debatt. Reinfeldt var en skugga av sitt självsäkra och medietränade jag vi sett under de senaste åren.Jag tittade bara en kort stund, och lyssnade inte på orden. Det behövdes inte. Orden var överflödiga i dagens riksdagsdebatt. Orden är alltid överflödiga i debatter.  Kroppsspråket avgör vinnaren. Så även idag.

Statsministern petade sig i ansiktet vilket är ett klassiskt tecken på att man känner sig osäker och försöker skydda sig, sätta upp murar. Han talade framförallt med en gällare och hetsigare stämma än vanligt, och försökte sig på emfatiska betoningar på vissa nyckelställen i sina framföranden med rent katastrofalt dålig övertygelse. Han verkade helt enkelt inte alls tro på det han sa, vilket är en dödssynd för en politiker.

Än mer anmärkningsvärt var att när kameran zoomade över talarstolarna under ett av Sahlins anföranden såg man hur Reinfeldt stod och stampade med ena foten, ett tecken på ren frustration och ilska, två känsloyttringar vi inte vant oss vid att se från den annars så behärskade statsministern. Dessutom, vid några tillfällen, flackade han med blicken, till synes ängslig, när Sahlin pepprade honom med motargument.

Mona Sahlin å andra sidan pratade med ett lägre och mindre hetsigt tonfall än vad hon gjort de senaste åren och framstod mycket mindre defensiv och osäker. Förmodligen sa hon exakt samma sak nu som då, men det har ingen betydelse. Det är inte vad du säger utan hur du säger det som vinner valen.

Det är förstås alltid svårt att tyda kroppsspråk då det är mycket individuellt och situationsberoende, men att det har skett en förändring i kroppsspråkets psykologi mellan främst Reinfeldt och Sahlin råder det absolut ingen tvekan om.

Det ska bli mycket intressant att följa valrörelsen 2010 fortsättningsvis. Inte på grund flosklerna som sägs, inte valplattformen, inte affischerna, men kroppsspråket, tonfallet, psykologin hos debattörerna.