Rorschachtestet går ut på att individiden presenteras en serie bilder med symmetriska bläckplumpar i en given ordning. Patienten får sedan berätta vad han eller hon tror att bläckplumparna föreställer. Tanken är alltså att Rorschachtestet skall fungera som en overhead för patienternas undermedvetna, att deras omedvetna tankar och föreställningar projiceras i de nonfigurativa bläckplumparna. Testet består totalt av tio bilder med bläckplumpar.
Rorschachtestet har fått såväl kritik som beröm efter en mindre uppsjö av studier. En kritik som är vanligt förekommande är att testet saknar normer och således kan så många som 80 % av de som gör testet diagnosernas med någon form av psykiskt störning.
CS-testet har också visat sig ge mycket olika resultat baserat på etnisk och kulturell tillhörighet. Till exempel är det stor skillnad i tolkning mellan amerikanska vita och svarta medborgare.
All kritik till trots hävdar dock många att Rorschachtestet kan vara ett bra verktyg för att fastställa till exempel schizofreni, svåra depressioner och posttraumatiskt stressyndrom.