Kategorier
Personligt utvecklande

Vad händer när de bästa lärarna får chansen att undervisa skolans mest begåvade elever?

Det har gjorts otaliga underhållande socialpsykologiska experiment på hur lättduperade vi är, och hur gärna vi vill tro att vi är speciella och unika små snöflingor som gör ett stort avtryck på vår omgivning. Lika många intressanta studier har gjorts på hur viktigt det är att bli sedd av vår sociala omvärld, att någon tror på oss.

Min favoritundersökning inom socialpsykologin är dock den om lärarna som blev uppkallade till skolmyndigheten. Man berättade för dem att de var duktigare än de flesta lärare och att de därför skulle belönas med att få undervisa extra begåvade studenter, som skolledningen hade handplockat med hjälp av IQ-test.

Det var skrivet i sten att dessa extra begåvade elever skulle prestera bättre i denna miljö. En klass med superelever undervisade av superlärare kunde bara ge ett resultat. Observatörer noterade dessutom under tiden terminen fortlöpte att lärarna blev sporrade av uppgiften, och la ner mer tid än vanligt, och bland annat tog sig tid att göra individuella studieplaner.

Och mycket riktigt. När en termin hade gått av satsningen kunde man visa på uppenbara framgångar: eleverna presterade hela 30 procent bättre än vad de hade gjort föregående termin! Detta studieresultat var till och med bättre än väntat.

Då blev lärarna uppkallade igen och man berättade för dem att studenterna inte alls valts ut för att de var särskilt begåvade.  Faktum är att eleverna hade lottats ut. Det hade för övrigt lärarna också…

Men tron kan ju försätta berg, som den gamla klyschan säger, och att humlan egentligen inte ska kunna flyga, men gör det ändå för att den ingen sagt åt den att det är omöjligt med en sådan anatomi är den vackraste av myter.

3 svar på ”Vad händer när de bästa lärarna får chansen att undervisa skolans mest begåvade elever?”

Hej,
jag skulle gärna vilja veta vad studien hette?

Mvh,
eros

Faktiskt kan humlan – uppenbarligen – flyga med sin anatomi. Det är bara det att man tyckte det var underligt förr, för att den skilde sig från många andra flygande djur, men sedan dess har man tittat närmare på den och kartlagt matematiken bakom humlans konstruktion. Så den skulle kunna flyga oavsett vad man sade till den. Det är inte enbart tron som gör att den flyger, verkligheten finns ändå.

Givetvis kan man bli bättre genom uppmuntran. I militären har man länge känt till att rekryter gör bättre ifrån sig om de uppmuntras, sämre om de förolämpas. Vi ser ofta amerikanska filmer med sergeanter som skriver åt de nya, men i verkligheten gäller detta: de skriker “Ni kan göra bättre”, inte “Ni är värdelösa”. Det är stor skillnad. (Att de tar i med rösten är för övrigt ett sätt att få rekryterna att vänja sig vid stress. Och som många har berättat, sergeanterna i verkligheten är inte tillnärmelsevis så högljudda som det ser ut på film.)

Men det betyder inte att lågpresterande elever endast är ett resultat av negativa lärare eller samhällets negativa förväntningar på problemområden. Jag har känt många lärare som börjat som stjärnögda idealister – det gör de allra flesta som går in i yrket. Men sedan möts de av en fruktansvärd verklighet i vissa områden. Ungar som skriker och hotar med att anmäla lärarna hela tiden, för det har de lärt sig att de kan. Ungdomar som reser sig upp mitt i lektionen och går in och ut ur klassrummet, och andra klassers klassrum, för de vet att lärarna inte har någon rätt att straffa dem på något sätt. Vandalisering, mobbning mitt under lektionen, musik som spelas högt. Lärare som ignoreras fullständigt; de kan ändå inte ge kvarsittning enligt rådande lag, så man behöver inte bry sig om vad de säger.

Det gäller minsann inte i svenska skolor att barnen skulle vara undertryckta, tvärtom. De sämsta tillåts styra och ställa, och de skötsamma eleverna plågas. Om vi sedan ser till Finland är läget helt annorlunda: de införde aldrig flumtänkande i skolorna utan bevarade skötsamhet i klassrummet, där de värsta barnen kunde få kvarsittning som straff. Resultatet är en enormt bättre skolmiljö, och finska skolbarn läser matematik på högstadiet på en nivå som är flera år över svenska barn i samma ålder. (Faktum är att svenska högstadieelever idag läser matematik på en två år lägre nivå än de gjorde för femton år sedan. Ingenjörsutbildningarna på universiteten larmar om att det inte finns tillräckligt många sökanden som kan grundläggande matematik. För att det råder kaos i klassrummen där eleverna får göra vad de vill. Inte till följd av lärare som tror att eleverna inte kan något.)

Så bortom blomsterspråket som har dominerat skolmiljön sedan hippietiden gäller detta: svenska elever skulle prestera mycket bättre om man återinförde det där hemska begreppet, disciplin. Skötsamhet. Ordning. Och framför allt skulle skötsamma elever då slippa terroriseras som idag. En tredjedel av eleverna har huvudvärk varje vecka i skolan, vilket är ett sätt för dem att säga att de tvingas uthärda terror. Det är inte förtryckande lärare som orsakar det utan förtryckande ungar, de värsta, som får härja hur de vill.

Själv blev jag aldrig bekväm med befälens galna skrikande. Tack för ditt intressanta inlägg. Vill dock poängtera att jag är medveten om att det inte är något konstigt med att humlan flyger. Det är dock en fin metafor.

Stängt för kommentering.