Psykologer har länge studerat djurs slutledningsförmåga i förhoppningen att hitta ledtrådar till vad det är som skiljer människan från andra arter. Nu har forskare vid Harvard börjat forska i hundars psykologi eftersom de i mångt och mycket förstår saker och ting som andra djur, utöver människan, inte är i närheten av att förstå. Som till exempel förmågan att förstå när någon pekar på ett specifikt föremål.
En annan sak som gör att forskare vänder sig till hundar är att de är unika i det att de växt upp i samma miljö som människor, och man vill nu ta reda på om tämjandet av hundrasen fått hunden att tänka och bete sig mer som sin herre, eller om det är vi som projicerar vårt tänkande på hundarna, det vill säga att vi ser vad vi vill se vad det gäller våra fyrfotade vänner.
Kan till exempel hundar förstå abstrakta koncept som “samma”, och bemästrar de verkligen förmågan att vara “tålmodig”? Faktum är att psykologer nästan inte bedrivit någon forskning alls på hundar sedan Ivan Pavlov och hans berömda experiment på hundar i slutet av 1800-talet. De experimenten gav oss bland annat begreppet “klassisk betingning” (varje gång hundarna serverades mat ringde Pavlov i en klocka, vilket sedermera ledde till att hundarna dreglade enbart vid ljudet av klockan).
I ett universitetslabb undersöker man just nu om hundar kan förstå enkla kommunikativa gester som att peka på en hink med mat i. Det är fortfarande för få hundar som undersökts, men hittills kan man konstatera att hundar kan urskilja vilka hinkar som innehåller mat genom att tyda bilderna på hinkarna.
Forskarna hoppas dock få svar på mer sofistikerade frågor inom en snar framtid, som exempelvis koncepten “skuld” och “lojalitet” hos hundar.
Psykologerna på Harvard har dock mycket jobb framför sig så det återstår att se om Lassie kan lära oss mer om Lasse.
Personligen är jag skeptisk till att hundpsykologi skulle ge oss några större insikter om oss själva.
Källa: