Var du sätter dig i bussen säger någonting om din personlighet, i alla fall på dubbeldäckarna i England, enligt Dr Tom Fawcett vid universitetet i Selford.
Fawcett studerade busspassagerarnas verbala och icke-verbala (kroppsspråk) kommunikation i syfte att avgöra om var man sätter sig i bussen avslöjar någonting om personligheten.
Efter sina observationer delade han upp bussresenärerna i sju distinkta personlighetstyper:
De som sätter sig i högst upp och längst fram i bussen är generellt sett innovativa och de som sitter längre bak är rebellerna som inte gillar när deras personliga sfär inkräktas.
De som sätter sig i mitten av övre däck är självständiga, lite yngre passagerare som ofta ses med en mp3-spelare eller läsandes en tidning.
Längst fram på nedre däck hittas de sällskapsjuka flockdjuren, och de som sätter sig strax bakom i mitten av bussen anser Fawcett vara de som är starka kommunikatörer.
Längst bak och längst ner i bussarna, på de lite upphöjda sätena, finner vi de människorna som sägs vara risktagare och som gillar att sitta lite högre än och ha uppsikt över andra eftersom det får dem att känna sig lite viktigare.
Och, slutligen, den sista personlighetstypen på bussen anser Fawcett vara “Kameleonterna” – typen av passagerare som inte bryr sig var de sitter eftersom de känner att de passar in överallt.
Oavsett vad man tycker om denna undersökning och dess resultat så psykologer länge sett bussen som något mer än bara ett plåtskal som för folk från punkt A till punkt B.
När jag pluggade på universitetet funderade jag alltid på om de som jag hamnade bredvid på första föreläsningen blev mina vänner på grund av att vi råkade hamna bredvid varandra, och om vi sögs till varandra resten av studietiden likt nyfödda ankungar suger sig till det första hon ser när hon kläcks, eller om vårt val av placering i föreläsningssalen eventuellt sa någonting mer om vår personlighet.
Ankungeteorin är mer trovärdig, men mindre kul.