Man kan ibland undra vad det är som driver biomassorna till filmer som Titanic. Varför skulle man vilja se en film som får en att må dåligt, som bygger upp en klump i halsen och som får tårarna att rinna nedför kinderna när sluttexterna rullar? Är det inte meningen att film ska få oss att skratta, att må bra och känna livsglädje? Riktigt så enkelt är det inte. Alla typer av filmer har sin plats. I alla fall för vissa typer av människor.
Snyftaren, det vill säga en tragisk film, fyller nämligen en viktig psykologisk funktion. Forskare från Ohio har gjort en intressant studie i ämnet. De lät rekrytera 361 universitetsstudenter till undersökningen. Studenterna fick se snyftarfilmen Atonement (Försoning) som handlar om ett ungt älskande par (SPOILERS följer!) som skiljs åt och dör på varsitt håll under andra världskriget. Innan och efter filmen ställde man en rad olika frågor till deltagarna i syfte att mäta deras allmänna lycka. Man ombad dem också innan, efter och tre gånger under filmens gång att bedöma sitt känslotillstånd (som till exempel hur ledsen man kände sig). Slutligen, efter att filmen var klar, fick deltagarna dela med sig av sina tankar kring hur bra de tyckte att filmen var, och om den hade fått dem att reflektera över sig själva, sina mål, deras relationer och livet i allmänhet.
Det var just det sista momentet, att deltagarna fick skriva ner sina tankar direkt efter filmen, som är en nyckel till att förstå varför människor konsumerar fiktiva tragedier. Ju mer filmen fick deltagarna att tänka på sina egna relationer och nära och kära ju större lycka kände de. De studenter som hade mer självcentrerade tankar när de tittade på filmen (som till exempel ”mitt liv är i alla fall inte så illa som det är för karaktärerna i den här filmen”) blev inte lyckligare av tragedin.
Konklusionen är alltså att vissa människor faktiskt mår bättre av att titta på snyftarfilmer eftersom det får dem att fokusera på positiva aspekter i sina egna liv. ”Tragiska historier fokuserar ofta på teman som evig kärlek vilket får tittaren att tänka på sina nära och kära och vara tacksamma för att de har det bra”.
Mer lästips: Därför gråter vi.
Källa: Theatlantic, april 2012.